Förra året var jag väldigt duktig på att gå stavgång i princip varje dag 1 timme före frukost men så hände det något när vinter och mörkret kom. Sen dess har jag inte hållit i mina stavar än mindre promenerat. Resultatet är synligt. Men i fredags gick jag sista milen på Lidingöloppets bana med stavar. Ett jippo som hör hemma med själva huvudtävlingen som gick i går (3 mil spring). Helene som tyckte det skulle vara en bra kick att jag skulle komma igång igen inbjöd mig till detta. Innan 5 km kom jag till insikt att all kondition var som bortblåst. I backarna kom jag efter men höll jämn takt med andra på flacken. Den berömda Aborrbacken stod jag nästan still när andra forsade förbi mig. Släppte förbi en 40 pers. När jag kom i mål efter 1.55 hade Helene varit där i 15 min redan. Jaja… Jag kom till insikt en hel del om mig och min kondition. Men var det här motivation nog att ta upp stavarna igen. Ja det borde det vara men sen att förflytta denna hydda utanför huset med stavar och gympaskor är en annan historia.
För 250 kr fick jag insikten att flåset var borta, nummerlapp, 4 säkerhetsnålar, medalj, reflexband och en banan. Mössa fick jag som present av Helene efteråt. Kan vara bra att dra över huvudet när vintern kommer när jag tar tag i stavarna och försvinner ut i mörkret. Tack Helene. En sak förstår jag inte varför det är en skridskoåkare på medaljen?
4 kommentarer:
de kanske fick medaljer över från nåt isfritt år med inställd vikingaränn... du fick i alla fall valuta för pengarna. bra kämpat!
Men det står Lidingöloppet 45 år 2009 på den.
allt detta før 250 spænn! OOotroligt! Kanske det kostade 300 spænn att få en med stavgång på?
Nu vet jag varför det är en skridskoåkare på medaljen. Det är en Millesstaty som heter just Skridskoprinsessan. Millesgården ligger ju på Lidingö med hans statyer.
Skicka en kommentar